Tålamod och höga krav

Är tålamod att lyssna på chefer och hålla god min när man måste lära dem att göra de enklaste uppgifterna i datorn?
Eller är tålamod att behålla humöret på en sansad nivå när ens barn har en halvtimmes långt raseriutbrott?
Eller är tålamod att lugnt kunna upprepa fem gånger vad eleverna ska göra under lektionen utan att man blir less eller besviken?

Hur får man bra tålamod? Och hur vet jag att jag har bra tålamod?
Just nu är en lärare i mina ögon = tålamod. Jag måste hela tiden upprepa mig, ha förståelse, vara alla till algs, lösa konflikter, trösta, plåstra om, vara konstant tillgänglig, vara alert, driven, positiv, sträng, strukturerad, individualiserande, auktoritär, motiverande och samtidigt vara mig själv!

När jag läser detta förstår jag mellan raderna att jag har otroligt höga krav på mig själv. Visst är väl alla mänskliga, jag kan ju inte uppnå allt det där på samma gång? Eller kan jag det? Jag är duktig på att reflektera - man är väl intellektuell! Men jag är inte lika säker på att veta vad jag egentligen tycker. Jag är faktiskt ganska osäker på vad jag har för värderingar... Dessutom är jag väldgit påverkbar. I konflikter tycker jag oftast att det båda parter säger låter vettigt. Om något ska bestämmas så kan jag först tycka en sak, men när något annat argument läggs fram så kan jag tycka att det låter lika bra eller till och med bättre. Samtidigt så tycker jag att det är bra att jag kan ändra mig och erkänna mina misstag. Det gör mig ödmjuk tycker jag. Det visar även att jag är stark som vågar ändra mig och stå för det. Men det får ju inte bli för mycket av det ena eller det andra.

Allt är väl en balansgång; ja hela livet är en enda stor balansgång och jag är nog väldigt rädd för att falla fast jag egentligen vet att jag inte borde vara det...