Mitt liv innan jag blev sjuk och kanske svaret på varför jag blev sjuk...

Efter jag blev sjuk förstod jag att det liv jag levt ditintills inte varit hälsosamt. Jag hade varit konstant stressad i ett par år. Det var stress att lämna barnen på dagis, stress att hämta barnen på dagis, stress när jag pluggade till lärare, stress när jag vikarierade på skolor. Usch när jag tänker tillbaka så blir jag stressad, ledsen och jag tycker synd om mig själv att jag inte förstod att mitt liv var jobbigt.
Veckorna innan yrselattacken skrev jag så här i min dagbok:
18/2 -08
AFFIRMATION (Jag skriver om saker jag tycker är jobbiga, för att få de att verka positiva istället)
-Jag vill jättegärna bli uppringd på morgonen
-Jag är lugn, andas lugnt och är avslappnad och precis som vanlig fastän jag vet att jag kanske blir uppringd när som helst.
-Jag andas i ett lugnt tempo.
-För mig spelar det ingen roll om jag arbetar eller är hemma.
-Om telefonen ringer fortsätter jag att andas lugnt, jag tänker på vägen till telefonen att det ska bli roligt att jobba oavsett var det blir - dagis, skola eller fritids.
26/3 -08
HJÄLP
-Hjälp mig att inte ha så höga krav på mig själv på nya jobbet.
-Hjälp mig att tro på mig själv.
-Hjälp mig att inte tvinga mig att vara perfekt redan från början.
2/4
HJÄLP
-Hjälp mig att känna lugnet.
-Hjälp mig att koppla bort skolan när jag är ledig.
-Hjälp mig att orka med familjen.
-Hjälp mig att sänka mina krav.
-Hjälp mig att slappna av.
-Hjälp mig att vara stark.
2/4
Måste, måste, måste, måste, måste, måste! Alla ringer från alla håll! Jag känner att jag måste ställa upp på allt och alla. Jag är trött, jag är förkyld, jag orkar ingenting. Hemma är det kaos. Jag vill bara sova men ajg känner ingen ro - det pirrar i bröstet.
HJÄLP
Hjälp mig att orka med allt praktiskt.
Hjälp mig att finna ro ikväll aå att jag kan sova gott hela natten.
3/4
HJÄLP
Hjälp mig att behålla lugnet
Hjälp mig att slappna av
Hjälp mig att inte stressa imorgon

Jag hade läst Mia Törnbloms böcker om självkänsla och utgick från kategorierna BRA, TACK och HJÄLP. Sen så hade jag även affirmationer som jag ändrade lite då och då. Kändes jättebra att skriva efter den mallen. Och jag är tacksam för det nu så här i efterhand. Det visar väldigt bra hur jag egentligen mådde.

Att jag blev sjuk är en kombination av många saker. Till exempel så har jag problem med bröstryggen som för övrigt beror på att jag har stressat för mycket och därför fått spänningar (gick till fyra sjukgymnaster men de kunde inte hjälpa mig med ryggen). Nu har spänningarna börjat släppa och jag mår mycket bättre i ryggen - det är inte bra men bättre! Jag har också problem med nacken som troligtvis beror på bröstryggen och att jag spänner mig när jag stressar. Jag har stressat för mycket. Jag har varit konstant orolig, uppe i varv mm. Att springvikariera var nog det som "tog döden" på mig. Tänk er att aldrig veta vad man ska göra när man vaknar på morgonen. Ska jag jobba eller vara hemma? Var ska jag jobba, dagis, skola, fritids eller butik? När ska jag jobba? Hur många dagar ska jag jobba? Hur mycket pengar tjänar jag? Vilka jobb måste jag söka för att arbetsförmedlingen ska tycka att jag gör tillräckligt? osv osv. Den här oron tycker jag mina dagboksanteckningar visar väldigt tydligt. Mitt i allt det här köpte vi hus och skulle flytta och renovera och tjofaderittan! Jag kan tillägga att jag var ganska så mycket sjuk (av stress blir man lätt förkyld) och jobbade fastän jag hade feber för är man perfekt så är man! Eller?

Dessutom så upptäckte jag pö om pö att om jag kände efter i kroppen så upptäckte jag nya saker om mig själv. Det vill säga jag hade levt livet, kämpat på utan att egentligen känna efter vad min kropp sa till mig. Nu när jag är inne på mindfulness så är målet att jag ska känna efter hela tiden. Inte att jag ska känna efter och ömka mig själv som till exempel:
-Aj, jag har ont i ryggen nu måste jag vila för det är så synd om mig.
Utan:
-Hur känns det i ryggen idag? Det är spänt i bröstryggen och där sticker det till, jaha vad mer? Bara känna efter och acceptera utan att döma.
Det är jättehärligt! Och jag mår så bra av det!!!
Däremot är det jättesvårt att leva i nuet. Jag har ju som sagt varit en sån människa som aldrig känner efter så jag får påminna mig stup i kvarten att leva i nuet. Och jag blir bättre på det! Ni vet väl att hjärnan utvecklas för varje gång man tränar något. Om man tränar på att säga att man är värdelös så tror till slut hjärnan att det är sanning. Men om man istället tränar på att säga att man är underbar så tror till slut hjärnan att det är sanning. Det vill säga du bygger ut nätverk i hjärnan som hjälper dig eller stjälper dig eller både och.

Jag ska även tillägga att jag ledde pump och yoga, tog på mig en massa saker, tränade gympa, gick på promenad, åt GI-kost, sydde gardiner, pysslade, möblerade om och en massa annat som var måsten och krävande.

Ja det var mitt liv innan jag blev sjuk och jag har förändrat väldigt mycket sen dess. Det ska jag skriva mer om i ett annat inlägg.