2:a försöket att trappa ned på medicinen...

Känner att jag mår mycket bättre nu så därför bestämde jag mig för att börja trappa ner på en av medicinerna. Åt halv dos och i en vecka gick det jättebra. Sen började utmattningssymptomen att komma.

Det började när jag vaknade på morgonen (7 dagar efter jag börjat trappa ned) och kände mig deppad. På min lediga dag var jag otroligt irriterad, arg och frustrerad. Vid minsta lilla irritationsmoment så brast det. Jag orkade inte höra när barnen lekte, ville inte bli störd, ville bara vara ifred. Alla måsten kändes oöverstigliga som till exempel laga mat, stöka undan efter maten, städa ur diskmaskinen, skicka iväg ett mail, ropa in barnen, duscha mm. Dessutom blev jag sur på min sambo för att han inte stökade undan efter sig. Till saken hör att jag har känt mig så nöjd över att jag faktiskt orkar plocka undan och städa efter hela familjen. Men nu orkade jag inte det och då blev jag sur och arg. Jag kände mig ledsen och känslig. Tröstköpte för första gången på mycket länge. Mådde bättre när jag tröståt. Jag kunde inte fokusera utan var orolig och kunde inte slappna av. Ville göra saker hela tiden, men kände mig ändå inte nöjd. Paniken kom krypande med alla måsten som hopade sig över mig. Och så började jag älta...

Jag kände att jag inte kunde ta beslutet om jag skulle äta full dos igen eller inte. Till och med den frågan blev för stor. Så det fick min sambo bestämma. Så han bestämde att jag skulle börja ta fullt igen och då gjorde jag det.

Dagen där efter kände jag mig bättre till mods, men var fortfarande deppad. Men på måndagen kände jag mig mycket bättre. Och nu, en vecka senare, mår jag rätt så hyfsat.

Det kändes som ett misslyckande att inte klara av att trappa ned. Men min terapeut stöttade mig och tyckte att jag hellre skulle se det som en erfarenhet och ett stöd för nästa gång jag ska trappa ned. Så då bestämde jag mig för att se det så.