Helt otroligt hur lite jag förstod förut...

När jag fick min yrselattack och blev sjukskriven i två veckor oroade jag mig för ekonomin, (skulle vi måsta sälja huset) vissheten om min sjukdom (vad hade drabbat mig och hur länge skulle den pågå) ovissheten om jag skulle kunna jobba på mitt nya jobb, byte av a-kassa och förlorad möjlighet att räkna upp SGI. Dessutom var jag tvungen att orka med familj och hus. Jag var redan stressad, upp i varv och oroad innan jag blev sjuk och nu blev det värre. Usch vad dåligt jag mådde då. Och vad lite jag visste...

Innan jag blev sjuk hade jag ingen aning om att jag mådde som jag mådde. Jag förstod inte att jag var konstant stressad och att det i sin tur gjorde mig sur och arg. Det påverkade dessutom barnen otroligt mycket. De var oroliga, skrikiga, bråkiga och jag var detsamma tillbaka. Jag hade verkligen ingen aning om hur mitt liv såg ut. Jag bara körde på i alldeles för hög hastighet och med skygglapparna på. Allt jag gjorde och sa skedde utan att jag tänkte mig för. Jag var så upp i varv! Usch jag blir stressad bara av att skriva om det här.

Först nu ett och ett halvt år senare när jag stressat av, lugnat ner mig och börjat leva i nuet; medvetet närvarande så kan jag börja förstå hur mitt liv såg ut. Och det jag ser är jag inte speciellt stolt över.

Jag kan känna en viss sorg över att jag levt som jag levt, men jag är samtidigt tacksam. Jag är tacksam för det liv jag lever idag. Jag är tacksam för att jag blev sjuk; det blev en signal till mig att stanna upp och ifrågasätta mitt liv. Jag är tacksam för att min arbetskamrat sa åt mig att jag mådde sämre än vad jag trodde. Jag är tacksam för att min läkare sa åt mig att jag måste fundera över hur jag lever och prioritera om. Jag är tacksam för min psykolog som ifrågasatte det jag sa, tyckte och tänkte. När han ifrågasätte var jag tvungen att möta sanningen och då gjorde jag det. Jag är tacksam över att jag har en familj, att jag har två härliga söner, att jag har mina underbara vänner. Ja, jag är verkligen tacksam.

Det är vissa saker som jag måstat prioritera bort från mitt liv som jag kan känna saknad av, men det är så många fler saker som jag fått. Jag har fått ett riktigt bra förhållande med min sambo, jag har fått lugnare barn, jag mår bättre, jag har slutat ta mig själv på så stort allvar (och det är riktigt roligt att skratta åt sig själv och sina brister!), jag lever närvarande i nuet, jag lyssnar på min kropp, jag kan vara själv, jag trivs med mig själv och att vara själv, jag är nöjd, jag är lycklig och jag är, som jag redan sagt, otoligt tacksam!

Nu ska jag mysa framför tv:n med ett gott kvällsfika tillsammans med min äldre son.
Ha en trevlig kväll!

Så här mår jag nu...

Det är svårt att beskriva hur jag mår men jag ska försöka.
Det känns som om jag lever i en dimma, jag är inte riktigt medveten och gör saker per automatik. Jag får påminna mig gång på gång att vara närvarande i nuet. De korta ögonblicken av medveten närvaro är underbara!

När jag är medvetet närvarande fokuserar jag på att det är jag som till exempel pratar, hur det känns att prata, hur det låter när jag pratar. Det är underbart att vara närvarande i nuet när jag pratar med en elev eller mina barn. Kontakten jag får är så värdefull.

Mitt mål är att vara medvetet närvarande varje vaken minut, men jag har lång väg kvar att gå. Väldigt lång. Det som gör mig motiverad är att jag vet att om jag tränar varje dag så utvecklas min hjärna och jag blir bättre och bättre på att leva närvarande i nuet.

Det gäller bara att ha tålamod och att glädjas över de små förbättringarna.

I övrigt mår jag faktiskt ganska bra. Jag har fortfarande oro i bröstet de dagar jag är trött. Jag blir även yr när jag är på stan, i stora butiker eller där det är mycket folk. Jag blir lätt trött. Jag blir också lätt uppvarvad och stressad. Skillnaden nu är att jag tillåter mig själv att må dåligt och inte orka göra något efter jobbet. Jag tillåter mig själv att vara, en i mina ögon mått, "dålig" mamma. Jag tillåter mig att se på tv en hel dag.

Dessutom så lyssnar jag på min kropp. Jag har lärt mig av mina misstag och jag försöker att inte boka upp mig för mycket och ha för många projekt på gång. En annan sak jag har förändrat i mitt leverne är att jag fokuserar på en sak i taget. Även fast jag har en massa saker jag kan göra så lägger jag tankarna på dem åt sidan och koncentrerar mig på det jag gör för stunden.

När jag läser allt detta så blir jag faktiskt oerhört stolt över mig själv...