lappsjuka = falskt (nu för tiden)

Har varit hemma själv i fyra dagar nu. Jag jobbar så familjen har åkt iväg utan mig på semester. Känns riktigt skönt. Har bara umgåtts med mig själv tre av fyra kvällar. Precis vad jag har behövt känner jag. Och väldigt intressant. Det intressanta är att jag är nöjd. Jag är så nöjd. Nöjd av att bara umgås med mig själv, göra det jag vill, lyssna på mig själv, ta det lugnt, utföra hushållssysslor. Jag har det så tyst runt om kring mig. Ingen radio, ingen tv. Jag har till och med dragit ut telefonerna och satt mobilen på ljudlös.

Det intressanta är att jag aldrig skulle ha kunnat ha det så här för bara två år sen. Då skulle jag ha blivit uttråkad, då jag ville hitta på saker hela tiden, jag ville bjuda hem vänner på middag, umgås. Jag var ofta missnöjd över mitt liv. Jag ville ha mer, göra mer. Det var ofta synd om mig. Jag kände mig straffad. Saker och ting hände bara, det var inte mitt fel och när skulle det vända så att jag för en gångs skull skulle ha tur?

Jag förstår nu att jag har haft väldigt tur i oturen. Jag har blivit mer tacksam. Mindre dryg och mer ödmjuk. Jag har tagit tag i mitt liv. Nu tar jag ansvar när jag mår dåligt eller något dåligt händer mig. Jag känner mig stark när jag vet att jag kan påverka mitt liv. Jag har blivit bättre på att säga ifrån och berätta hur jag vill ha det. Jag tar mig själv på allvar. Och det är jag väldigt tacksam för. Jag är tacksam för att allt det onda fört något gott med sig. Och det goda väger verkligen upp det onda!

Så nu sitter jag här i min ensamhet. Klockan närmar sig tolv på natten. Jag ska strax gå och lägga mig. Imorgon kommer mina älsklingar hem och då blir det full rulle direkt. Får en liten klump i magen när jag tänker på alla krav som kommer med familjens återkomst... Men jag får väl tänka ut nått. Det är jag ju bra på; att tänka. Det bästa för mig är nog egentligen att inte tänka. Imorgon när de kommer hem ska jag bara leva i nuet. Vara närvarande. Då kommer nog allt att gå bra. Och om det inte går bra, så är det bara att acceptera det.

Några ord till mig själv inför imorgon:Var inte ett offer för omständigheterna utan ta tag i saken, styr upp hur du vill ha det. Ta ansvar för ditt liv!

Sommaren - en jobbig tid...

För mig är semestern en jobbig tid. Mina rutiner ruckas, vi åker iväg på semester, bjuder hem på middag, barnen är hemma hela dagarna, vi vänder på dygnet. Ja ingenting är sig likt. Och då börjar jag må dåligt. Jag blir lätt stressad, jag har svårt att finna ro, jag blir trött, känner måsten, glömmer bort att leva i nuet, blir irriterad och sur, orkar bara med mig själv och mina behov. Ja, listan kan göras lång.

Nu har jag börjat sommarjobba i butiken, jobbar ca 3-4 dagar i veckan. Och den här veckan har jag mått jättedåligt fastän jag var ledig i fyra dagar. Jag har framför allt varit på dåligt humör och inte orkat med barnen och deras behov. Då får jag dåligt samvete och då känns livet tungt. Jag börjar älta; vilket är ett säkert tecken när man är deprimerad. Så på torsdagen kände jag mig riktigt deppig, livet kändes jättejobbigt och jag undrade hur allt skulle bli (det är det mitt ältande handlar om, hur det blir, hur mycket mer jag orkar, vad som ska hända osv)? På kvällen tog jag en promenad och i slutet var jag jättetrött och musiken jag lyssnade på var lite vemodig så då kändes det ännu värre.

Sen på fredagen vände det - jag hade en jättebra morgon med barnen och när jag cyklade till jobbet sken solen. Jag lyssnade på bra musik och jag kom på mig själv med att le. Jag njöt av cykelturen och jag kände mig tacksam för att det hade vänt. Trots att jag inte mått något vidare under veckan och fortfarande kände mig dålig så kunde jag se det positiva. Jag kände mig lycklig, glad och som sagt tacksam.

Detta sammanfattar jag så här:
Det är först när jag mår dåligt som jag kan må bra i allt det dåliga. När jag har mått dåligt under en tid känner jag mig tacksam för alla små saker i livet som är bra. När jag mår bra glömmer jag bort alla dessa små glädjeämnen. Och jag är glad för att jag blir påmind även om det gör ont på vägen.

Uppdatering på hur jag påverkas av medicinen

Nu tänkte jag summera hur jag idag påverkas av medicinen efter att ha tagit den i drygt ett halvår...

• Jag har gått upp ca 4 kilo i vikt. När jag äter normalstora portioner går jag upp i vikt, så därför tar jag mindre på tallriken nu.
• Jag har väldigt dåligt flås, blir andfådd lätt. Kan bero på medicinen eller på att jag gått upp i vikt.
• Mina händer darrar. Hur mycket jag än försöker hålla händerna still så darrar de.
• Fötter och händer blir lätt överhettade.

Egentligen så stämmer dessa symptom in på symptomen för giftstruma (fel på sköldkörteln) dvs fel på ämnesomsättningen. Kanske medicinen påverkar min ämnesomsättning?