Acceptera och se till det jag kan göra

Om jag accepterar att jag är en "surkärring" så blir det nog enklare att se det som är roligt, tror jag. Att acceptera är nog min största utmaning just nu. Jag ska acceptera att jag är sjuk, att jag är sur, att jag är stressad, att jag är tjock etc etc... Jag får påminna mig ideligen om att acceptera. För annars hamnar jag i ältandet och tycka synd om mig själv. Istället för att tycka synd om mig själv och känna förlust för de saker jag inte kan göra så kan jag se till vad jag faktiskt har förmåga och möjlighet att göra. Jag vill vara tacksam över mitt liv och det känner jag att jag är. Om jag är lycklig? Är svaret att jag är på god väg att bli!

Intellektet kan vara ett hinder att se sanningen...

Att använda intellektet för en intellektuell person är enkelt, men att se bortom intellektet kan vara oerhört svårt! Man kan komma långt genom att använda tankens kraft. Du kan ändra dina tankemönster, du kan bestämma dig för att må bra. Du kan tänka på att ha balans mellan vila och aktivitet. Du kan använda dig av vetenskap för att må bättre.
Men detta är bara knep för att härda ut.
Varför har du ont, är deprimerad, är trött mm?
Jag tror den verkliga sanningen är att kroppen vill tala om för dig hur du egentligen mår. Den vill få dig att öppna ögonen för problem som faktiskt går att lösa. Inte lösa med hjälp av intellektets alla knep att härda ut. Utan lösa genom att acceptera sanningen. Lösningen finns bortom intellektet. Din kropp bär på en visdom som kan vara svår för oss intellektuella att förstå. Men den finns där. Acceptans och meditation och förlåtelse och kärlek kan vara sätt att nå kroppens visdom. Låt tanken vila och låt kroppen visa dig vad sanningen är...